Jag kan verkligen inte somna innan klockan 12 på natten, det går bara inte. Hur mycket jag än försöker så ser jag alltid klockan passera midnatt innan jag lyckas somna...

Jag tror att det är för att jag grubblar så mycket, tänker och ibland oroar mig helt i onödan.

Jag har en liten sån period i mitt liv nu, där jag oroar mig över en speciell liten sak och grubblar över hur det är möjligt att en person kan tycka om mig så pass mycket att den vill vara tillsammans med mig. Det gör mig till världens lyckligaste, att just den personen jag älskar vill vara tillsammans med mig, samtidigt som jag inte kan undgå att undra varför. Vad finns det att tycka om hos en ganska konstig och udda person som mig? Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar Jon, och att han är tillsammans med mig av samma anledning. Hoppas jag i alla fall.

Som vanligt så kan jag inte sova, jag är en riktig nattmänniska. Det är på natten som jag är som mest kreativ och rastlös...

Det var länge sen jag bloggade och undrar varför jag ens fortsätter, det är ju ändå aldrig någon som kommenterar.

På fredag har jag och Jon varit tillsammans i två månader, tiden bara flyger iväg! Och jag har omtenta dagen efter, yay!

Idag var jag på väg att säga de där tre speciella orden, som man säger till den man är tillsammans med men som ingen av oss har sagt ännu.. inte för att det är någon brådska! Men jag har velat säga det i några dagar nu, men jag vågar inte.. för tänk om han inte säger det tillbaka? Vad gör jag då? Jag skulle ju vilja sjunka genom jorden och försvinna, skulle ju bli en sån otroligt pinsam tystnad. Aja, vi får se när jag gör det. Ska ta mod till mig snart i alla fall. Men nu ska jag försöka sova. Natti!